eloe

Kom hem från stan för ett tag sen, har faktiskt jobbat idag. I länsmuseet i Gävle har jag suttit i 4 timmar och pysslat med småbarn, eller ja, de flesta hade sina föräldrar med vilka inte tycktes vilja lämna sina barn ensamma och därmed hjälpte dem själva, så jag och Fia satt och pysslade på egen hand!
Sen när vi sparkat iväg alla kottar så städade vi lite snabbt, klädde ut oss lite med cirkuskläderna som fanns i en låda (väldigt små såklart, men vi fick på oss en del med lite våld) och så tog vi the grand tour i museet.
Jag har en sorts skräckblandad fascination för det där med museer, det är liksom gamla saker, saker som någon som sen länge är död och begraven, faktiskt har använt, saker som någon levt sitt liv i eller med. Det fanns till exempel några par små läderskor i en monter, flera små små barn har säkert använt dem, växt ur dem och sen levt vidare, säkert långa liv med massa äventyr och shit. Vilka var det som använde dem? Vad hände efter skorna?
Det är svårt att förklara, men har man samma inställning som jag till det här med gamla grejer så vet man nog exakt vad jag menar.
Så samtidigt som det är lite creepy det här med att ett stycke av en döings liv fortfarande ligger kvar i en monter och skvallrar om hur denne levt, så älskar jag att titta på det.
Men jag kan aldrig gå ensam i ett museum.